Blogg

Den Viperströjan borde vara dyrast

Den här tiden på året har flera klubbar auktioner där supportrarna har möjlighet att köpa sin favorits matchtröja. Så även Växjö Vipers.

Skulle jag basera priset efter prestation borde så klart André Anderssons tröja gå för absolut mest pengar.

Det är kanske lite sent att sammanfatta Vipers SSL-säsong men jag kör ändå.

    Och jag börjar med att dela ut lite plus.

    +++++ 54 poäng. 27 mål. 27 assist. Landsslagspel. Trea i totala poängligan. Det säger väl allt. André Andersson var lagets bästa spela den gångna säsongen. En tråkig skada satte dock stopp i slutspelet och frågan är om han kan spela alls nästa säsong. Nu gäller det för Vipers ledning att tänka på hur grunden ska byggas för att det inte ska märkas att toppen är borta. För poängkungen Andersson går inte att ersätta rakt av med en spelare.

    ++++ Fyran går till Eero Kosonen. Stabilt första år. En målvakt som kan vinna matcher åt sitt lag. ”Världens bästa”, enligt tränare Nordén. I alla fall viktigt att ha en klasspelare som sista utpost.

    +++ Markus Jonsson. Ökade på sin poängskörd sett mot tidigare år. Tog ännu ett steg i sin utveckling, vilket belönades med landslagsspel. Kanske lite enkla misstag ibland, men för att en kreativ lirare som Jonsson ska leverera krävs ett ganska löst koppel. En frihet att leverera.

    ++ Visserligen blev det en poäng mindre i grundserien säsongen 2015/2016 än säsongen 14/15. 38 poäng jämfört med 39. Men tycker ändå att Valdemar Ahlroth var en av lagets absolut bästa lirare den här säsongen, och känslan är att han bara kommer att bli bättre och bättre. Han var också den i Vipers som gjorde dessutom flest poäng i slutspelet.

    + Istället för att ge mitt sista plus till en spelare får tränarduon Schönbeck/Nordén det. De fick pris som årets tränare och de lyckades ta ett nyrenoverat lag till en fjärdeplats.

    Sett till hela säsongen får jag säga: oj vilken bra genomförd serie. Samtidigt, oj vilket konstigt och snabbt slut det blev.

    Innan serien började hade många etablerade spelare lämnat, som Linus Jämtdal. Nya, unga, orutinerade men lovande spelare hade plockats in. En generationsväxling utöver det vanliga. Frågetecknen var många.

    Men alla bitar föll på plats snabbt och laget tog en imponerande fjärdeplats i superligan.

    Men det jag fortfarande undrar över, och det som får bli det stora minuset för säsongen: vad var det som hände i slutspelet?

    Det var ju nu Växjö skulle leverera i en kvartsfinalserie. Med hemmafördel. Ta sig till semi, för att därifrån se vad säsongen kunde ta dem.

    Men istället blev det bensinstopp. Båten gick på grund. Tåget spårade ur.

    0-4 mot Dalen. Absolut, Umeålaget kanske inte bjöd på den mest sprakande innebandyn. Men de vann. Och det är det som räknas.

    Vipers hittade inte rätt nycklar till Dalens låga försvar.

    Och kanske var det nu orutinen lös igenom. Kanske klarade laget inte av att helt plötsligt vara favoriter. Vipers som alltid är som bäst när de kan slå underifrån. När de bara kan gå ut och köra.

    Något hände i alla fall. Något som spelare och ledare får analysera.

    En riktigt bra grundserie. Ett dåligt slutspel.

    Så vill jag sammanfatta Vipers säsong.